Direktlänk till inlägg 17 juni 2011
Allt blir fel hur jag än beter mig,
den senaste tiden har det känts som ingen ser mig.
Jag nyper mig i armen för att se om jag drömmer,
men smärtan kommer och den verkar aldrig gå över.
Dagarna går och min värld är kall och grå,
försöker klara allt ändå trots att det svårt.
Jag famlar i dimman men finner inget svar,
man ska vara glad åt det lilla men om man inget har?
Inget kvar, bara frågor och tårar.
Ingen förstår hur jag mår eller känner,
allt vänds upp och ner och jag vet inte vad som händer men
En dag ska jag leva glatt.
Förändra mitt liv över en natt.
Över en natt...