Direktlänk till inlägg 4 juli 2011
Har kommit tänka på hur tråkig min blogg är egentligen. Jag skriver nästan aldrig något personligt & bara om sådant jag gör hela tiden. Ni som inte känner mig måste tycka min blogg är skit tråkigt eftersom ni antagligen inte vet vilka alla jag umgås med är?
Har många gånger försökt att vara lite mer "personlig" i bloggen, och inte bara skriva om vad jag gör hela tiden, men så fort jag börjat skriva ett inlägg kommer jag & tänka på hur fånigt det låter, suddar ut det & kryssar sidan. Vet inte vad jag ska skriva liksom.
Anledningen till att jag inte bloggat så mycket på senaste tiden är för att jag har jobbat ganska mycket & knappt varit hemma någonting och även för att jag inte haft någon som helst lust att blogga.
Nu tänkte jag försöka att skriva något personligt dessutom, vi får väl se om det låter fånigt eller inte.
Jag känner att jag behöver lite mer tid för mig själv. Jag är ute på vift nästan hela tiden & är för det mestadels alltid med någon. Jag känner själv att jag nästan har börjat "tappa" min personlighet och att jag har blivit så tjurig på sista tiden. Det känns som att jag är med andra människor så mycket att jag nästan blitt en spegel av dem. Jag har nästan inget kvar av mig själv och de intressen jag hade förut intresserar mig inte alls längre. Får även ångest om jag inte "är" men någon på en hel dag. Blir jätte rastlös & börjar fundera på vad alla andra gör hela tiden. Då får jag panik och försöker tafatt få tag på någon jag kan umgås med, får jag inte tag i någon går jag & lägger mig o sover för att slippa ångesten. Med andra ord måste jag börja lära mig att kunna spendera tid för mig själv utan att känna rastlöshet & ångest. Så från & med nu ska jag försöka hitta tillbaka till mig själv och då krävs det verkligen att jag måste ta en dag eller två i veckan då jag bara är ensam och spenderar tid med mig själv och ingen annan.
Det jobbiga är att jag vet inte vad man "gör" när man är ensam. Läsa en bok? "Nej, tråkigt. Kommer ändå inte läsa klart den". Måla? "jag hatar att måla, är super dålig på det." Gå ut och gå? "Nej, det är jobbigt & tråkigt". Städa? Nej, jag orkar inte. Ta ett bad? "Det tar typ en timma att fylla upp badkaret och då har jag ingen lust längre". Bara va? "Hur är man bara?!"
Ja, ni ser. Detta är mina tankebanor när jag är ensam. Det slutar med att jag sitter på en stol och stirrar in i väggen & när jag tillslut tröttnar, struntar jag i att mitt mål var att vara ensam, greppar telefonen och ringer någon jag tror kanske skulle kunna hitta på något.
Men nu har jag bestämt mig. Det ska inte vara såhär. Jag ska inte behöva vara beroende av andra människor. Jag ska klara detta.