Direktlänk till inlägg 17 augusti 2011
Jag älskade när du gjorde sådär. Du fick mig att rysa i hela kroppen.
Du låg bakom mig. Vi somnade så. Jag vaknade mitt i natten. Jag kunde se hur rummet skuggades av fönstret från ljuset av stjärnorna.
Kylan från det öppna fönstret smekte min bara överkropp. Jag var inte helt vaken.Bara lite, ni vet när man bara vaknar en kort sekund och somnar om lika fort igen. På den sekunden upptäckte jag att du hade flyttat dig en bit ifrån mig.
Konstigt nog vaknade vi alltid samtidigt, på den där korta sekunden.
Det var som att våra kroppar var sammankopplade. För precis när den kyliga vinden snuddade vid min hud och jag rös till av kyla flyttade du dig närmare mig. Du kramade om mig extra hårt och andades mig mjukt och försiktigt i nacken.
>>Din fuktiga andedräkt strök mina tunna nackhår.<<
En våg av välbehag strömmade genom min kropp. Jag somnade om på den där sekunden igen, och denna gången med ett lugn inom mig. Jag älskade när du gjorde så. Du fick mig rysa i hela kroppen.
När jag vaknade på morgonen var du borta. Inte bokstavligt talat. Du låg fortfarande bredvid mig. Jag vaknade inte som jag somnade. Lugnet var utbytt mot tvivel. Tvivel om sekunden i natten som passerat.
>>Tvivel på om det var en dröm, eller om det var verklighet.<<