Hon sitter i sängen med datorns ljusa sken i ansiktet. De trötta ögonen är glansiga av tårar. Hon funderar. Skriver, suddar, skriver och suddar. Idag verkar det som om hennes ord inte vill fastna på pappret. Varje gång hon tittar på det hon skrivit känns det obekvämt. 

Hon suddar, återigen. 

Hon lutar sig tillbaka och fäster blicken på en punkt ut i mörkret ovanför datorn. Hon sätter på en låt och låter musiken strömma in genom öronen. Hon koncentrerar sig noga på detaljerna i låten. Den här låten passar perfekt in på hennes liv. Inte texten, men musiken.

Hon suckar och börjar tänka tillbaka. Tänka tillbaka på tiden som varit. Allt som varit så bra. Hon funderar på hur det kommer sig att hon alltid flyr när det blir jobbigt. Varför tar hon den enklaste utvägen så fort något farligt närmar sig? Varför vågar hon aldrig möta sin rädsla?

Det är dags att våga nu. Dörren under den gröna exit-skylten börjar bli trög att öppna och snart finns ingen annan utväg att ta mer än att gå igenom elden. Antingen kommer hon levande därifrån eller så gör hon inte det. Egentligen bryr hon sig inte längre. Hon orkar inte bry sig. Så har det varit ett tag nu. Men nu när faran börjar närma sig inser hon att det längre inte går att ta sig ut, varken genom fönster eller dörrar. 

Hon börjar förstå att för att må bra så måste man må dåligt.

Hon börjar förstå att man måste kasta det gamla för att få plats med nytt.
Hon börjar förstå att man måste gå ett steg bak för att gå ett steg fram. 

Hon börjar förstå att det måste vara kallt för att sedan bli varmt igen. 

Hon börjar förstå att om man går och lägger sig på natten så måste man gå upp på morgonen.
Hon börjar förstå att man måste uppleva olycka för att få känna lycka. 

Hon börjar förstå att man måste satsa för att vinna. 

Hon börjar förstå att man måste stå på egna ben för att överleva.

Hon börjar förstå att man måste möta sina rädslor för att bli kvitt dem. 

Hon börjar förstå att när hon gör fel måste hon göra rätt.

Hon börjar förstå att livet kan vara en dans på rosor, bara man vill. 

Men hon börjar även förstå att saker och ting faktiskt är på allvar. 

Så hon sätter sig upp. Öppnar datorn, skriver det här och tvingar det till att fastna på pappret. Hon möter sina rädslor. 

Face the fear: Nu förstår jag varför. 

 

anonym

5 november 2011 19:31

Inspirerande!

anonym

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Vi åkte ner till strömstad och hälsa på Emma som bor där. Vi festa, shoppa, käka och bara hade det gött en hel helg! ...

[Bild] [Bild]

Så jävla gött att bo på landet i ett litet samhälle. Vi solar, badar, åker runt på kinnekulle och hittar på massa grejer. Här är lite bilder från de senaste dagarna. Dock är det inte med några bilder från i fredags och lördags. Då drack vi några styc...

Igår bada vi, kolla på film hos mig, sen åkte vi och spela volleyboll o nån konstig blandning av rugby och amerikansk fotboll. Det var kul, men min kondis är ju inte i toppform direkt. ...