Försökte mig precis på att göra min engelska läxa men mitt upp i allt kom jag på hur mycket jag saknar att blogga.

Så nu ska jag börja igen. Försöka iallafall. Men bara lite.

Sitter just nu & lyssnar på underbar musik och väntar på att alla bilder ska laddas upp.

Har tagit över 300 bilder sen jag slutade blogga, men jag lägger bara upp några.

Blir lite irriterad när jag ser att bajskvalién till headern är mycket sämre nu när man måste ha större header eftersom dom gjort om bloggarna. Måste se till att fixa ny design snart.

OKTOBER

 
Va med hällekiskillarna någon dag.

 
Söta Cicci kom på besök. Har inte träffat henne på typ mer än 1 år så det var kul.

 
Va med Martin, Anders & Mattias.

 

     
Va med Michael hemma hos hans kusin. Åt veganmat och drack öl.

         
Jag å Lela hos mig på höstlovet. Sminkningar, jacuzzibad och mycket prat.

       
Älskade klass. Riktigt fula.


NOVEMBER

       
Besökte ödehuset igen.

     
Vart med lite folk i Vara

   
Maskerad, sminkad av Lela.

                                           
Fina vänner <3 Tack för denna kvällen.

   
Hudparty

   
Praktik

 
Popcorn med ost & smör. Ni måste prova det!


 
Wille

 
Va & käka pizza, sola & shoppa med paulina.

 
Va med Dillen.

   
Jag & älskade lillebror igår.

Inte på bilderna: Vart med Michael, solat, fyllt år, festat, bio, soviiit och gymmat lite.  

Har verkligen glömt av att ta bilder på allt jag gör och om jag inte mins fel så har jag lite fler bilder på min andra telefon. Orkar inte kolla.

Hon sitter i sängen med datorns ljusa sken i ansiktet. De trötta ögonen är glansiga av tårar. Hon funderar. Skriver, suddar, skriver och suddar. Idag verkar det som om hennes ord inte vill fastna på pappret. Varje gång hon tittar på det hon skrivit känns det obekvämt. 

Hon suddar, återigen. 

Hon lutar sig tillbaka och fäster blicken på en punkt ut i mörkret ovanför datorn. Hon sätter på en låt och låter musiken strömma in genom öronen. Hon koncentrerar sig noga på detaljerna i låten. Den här låten passar perfekt in på hennes liv. Inte texten, men musiken.

Hon suckar och börjar tänka tillbaka. Tänka tillbaka på tiden som varit. Allt som varit så bra. Hon funderar på hur det kommer sig att hon alltid flyr när det blir jobbigt. Varför tar hon den enklaste utvägen så fort något farligt närmar sig? Varför vågar hon aldrig möta sin rädsla?

Det är dags att våga nu. Dörren under den gröna exit-skylten börjar bli trög att öppna och snart finns ingen annan utväg att ta mer än att gå igenom elden. Antingen kommer hon levande därifrån eller så gör hon inte det. Egentligen bryr hon sig inte längre. Hon orkar inte bry sig. Så har det varit ett tag nu. Men nu när faran börjar närma sig inser hon att det längre inte går att ta sig ut, varken genom fönster eller dörrar. 

Hon börjar förstå att för att må bra så måste man må dåligt.

Hon börjar förstå att man måste kasta det gamla för att få plats med nytt.
Hon börjar förstå att man måste gå ett steg bak för att gå ett steg fram. 

Hon börjar förstå att det måste vara kallt för att sedan bli varmt igen. 

Hon börjar förstå att om man går och lägger sig på natten så måste man gå upp på morgonen.
Hon börjar förstå att man måste uppleva olycka för att få känna lycka. 

Hon börjar förstå att man måste satsa för att vinna. 

Hon börjar förstå att man måste stå på egna ben för att överleva.

Hon börjar förstå att man måste möta sina rädslor för att bli kvitt dem. 

Hon börjar förstå att när hon gör fel måste hon göra rätt.

Hon börjar förstå att livet kan vara en dans på rosor, bara man vill. 

Men hon börjar även förstå att saker och ting faktiskt är på allvar. 

Så hon sätter sig upp. Öppnar datorn, skriver det här och tvingar det till att fastna på pappret. Hon möter sina rädslor. 

Face the fear: Nu förstår jag varför. 

Har ett tag funderat på att sluta blogga. Jag känner att det finns människor som inte behöver veta vad jag gör i mitt privatliv. Jag har ingenting att bevisa. 

Har bestämt mig för att börja på en ny kula. Ett positivare jag. Jag måste verkligen sluta sura, släppa taget om det som varit och bara vara mig själv och släppa loss lite. Jag måste stå på mig nu, bli starkare igen och ta tag i saker!

För just nu är jag påväg ner.. om jag redan inte är där, och jag tänker inte låta det fortsätta. 

Nu gäller nya vänner, nya äventyr, nya insikter och ett försök till en ny inställning. 

Så tills vidare kommer jag låta bloggen vila lite. Lägger upp inlägg då & då om jag vill. 

Så härmed säger jag hejdå till bloggen & välkomnar mig själv in till mitt liv, vilket jag borde gjort för länge sen. Men nu är det famimej dags för förändring.   

... och jag kan verkligen inte bestämma mig.   

Tänkte ladda upp dom här bilderna typ i Tisdags, men jag orkade aldrig det så jag gör det nu istället. Vi hade nagelrengöring i skolan. 

     
 

Jag bloggar snart/sen. Ska bara duscha och lite sånt. Har inte gjort det än.

Är så smart och går o lägger mig efter skolan & vaknar vid 20.30. Underbart...