Har kommit tänka på hur tråkig min blogg är egentligen. Jag skriver nästan aldrig något personligt & bara om sådant jag gör hela tiden. Ni som inte känner mig måste tycka min blogg är skit tråkigt eftersom ni antagligen inte vet vilka alla jag umgås med är?

Har många gånger försökt att vara lite mer "personlig" i bloggen, och inte bara skriva om vad jag gör hela tiden, men så fort jag börjat skriva ett inlägg kommer jag & tänka på hur fånigt det låter, suddar ut det & kryssar sidan. Vet inte vad jag ska skriva liksom. 

Anledningen till att jag inte bloggat så mycket på senaste tiden är för att  jag har jobbat ganska mycket & knappt varit hemma någonting och även för att jag inte haft någon som helst lust att blogga.

Nu tänkte jag försöka att skriva något personligt dessutom, vi får väl se om det låter fånigt eller inte.

Jag känner att jag behöver lite mer tid för mig själv. Jag är ute på vift nästan hela tiden & är för det mestadels alltid med någon. Jag känner själv att jag nästan har börjat "tappa" min personlighet och att jag har blivit så tjurig på sista tiden. Det känns som att jag är med andra människor så mycket att jag nästan blitt en spegel av dem. Jag har nästan inget kvar av mig själv och de intressen jag hade förut intresserar mig inte alls längre. Får även ångest om jag inte "är" men någon på en hel dag. Blir jätte rastlös & börjar fundera på vad alla andra gör hela tiden. Då får jag panik och försöker tafatt få tag på någon jag kan umgås med, får jag inte tag i någon går jag & lägger mig o sover för att slippa ångesten. Med andra ord måste jag börja lära mig att kunna spendera tid för mig själv utan att känna rastlöshet & ångest. Så från & med nu ska jag försöka hitta tillbaka till mig själv och då krävs det verkligen att jag måste ta en dag eller två i veckan då jag bara är ensam och spenderar tid med mig själv och ingen annan.

Det jobbiga är att jag vet inte vad man "gör" när man är ensam. Läsa en bok? "Nej, tråkigt. Kommer ändå inte läsa klart den". Måla? "jag hatar att måla, är super dålig på det."  Gå ut och gå? "Nej, det är jobbigt & tråkigt". Städa? Nej, jag orkar inte. Ta ett bad? "Det tar typ en timma att fylla upp badkaret och då har jag ingen lust längre". Bara va? "Hur är man bara?!" 
 

Ja, ni ser. Detta är mina tankebanor när jag är ensam. Det slutar med att jag sitter på en stol och stirrar in i väggen & när jag tillslut tröttnar, struntar jag i att mitt mål var att vara ensam, greppar telefonen och ringer någon jag tror kanske skulle kunna hitta på något.

Men nu har jag bestämt mig.  Det ska inte vara såhär. Jag ska inte behöva vara beroende av andra människor.  Jag ska klara detta.

 
Jag är dum. Så jävla dum. 

 

Allt blir fel hur jag än beter mig, 

den senaste tiden har det känts som ingen ser mig. 

Jag nyper mig i armen för att se om jag drömmer, 

men smärtan kommer och den verkar aldrig gå över. 

Dagarna går och min värld är kall och grå, 

försöker klara allt ändå trots att det svårt. 

Jag famlar i dimman men finner inget svar,

man ska vara glad åt det lilla men om man inget har?

Inget kvar, bara frågor och tårar. 

Ingen förstår hur jag mår eller känner,

allt vänds upp och ner och jag vet inte vad som händer men

En dag ska jag leva glatt.  

Förändra mitt liv över en natt.

Över en natt...

Klart jag blir sugen på choklad klockan 23.02 när macken precis har stängt. 

Eller så jag vill ha knäckemackor med o´boy och såklart är mjölken slut. 

Och när jag för en gångs skull ville träffa min nästan bortglömda vän, då är hon bortrest. 

När jag precis är röksugen och man upptäcker att jag har tappat bort cigaretterna. 

Eller när mopeden har startat hela dagen men vägrar starta när jag ska med bussen. 

När man står med färg i håret och upptäcker att det inte finns något vatten. 

När jag inte kan sova på natten men sängen är det enda som finns i tankarna dagarna i ända. 

När tv'n har stått på stand-by i 2 månader och inte vill fungera när premiären på favoritprogrammet har börjat.

När jag planerat myskväll hemma i regnet och solen lyser. 

Känner du igen dig?

Jag tror vi lever i alldeles för mycket bekvämligheter för att se hur mycket lyx som omsvärmar oss.

För inte fan tänkte du på hur viktigt det var med vatten när du stod där i duschen? Och internettet fungerar ju alltid när du ska kolla bussar. För dig är det självklarhet att få mat på bordet. Och du har säkert aldrig tänkt på hur enkelt det egentligen är att bara vidra på en knapp på spisen så kokar snart vattnet?

När vardagens små saker ter sig annorlunda - då vill människan ha. 

De små njutningarna. 

De små, de vackara och de fantastiska.

Hur kan du vara så otacksam?

I'M NOT UPSET THAT YOU LIED TO ME...

...I'M UPSET THAT FROM NOW ON I CAN'T BELIEVE YOU.